Balsam för själen

Jag har gått i terapi. Visserligen bara fyra gånger men det var som balsam kan jag säga. Undrar varför jag inte gjort det tidigare? Jag hade bara två mål med första sessionen. Sessionen, heter det så? Hursom, målen var att hålla avstånd och inte helt och hållet avslöja mina tokiga mentala banor och inte gråta. Tror det tog max 2 minuter så låg hela min skruvade själ på bordet framför mig och jag stortjöt. Hur gick det till? Var tjejen i fråga magiker? Fick inte ens ligga på en soffa. Fåtöljen var iofs stor nog för två av mig (jag är ingen stor dam). Hon kom i alla fall fram till slutsatsen att jag varken var galen, ovanlig eller sinnessjuk. Det kanske egentligen inte är så illa? Jag skall be att få återkomma till mina terapitimmar. Det är hur som helst något jag rekommenderar till alla. 30-års kris, höstlurken eller vad som helst. Låt vännerna vila och noja för ett proffs. Vardagslyx kanske.

Jag lovar – alla bankirer är på banken men vad gör de egentligen efter klockan tre?!