När jag är som bäst!

Shit, jag är tillbaka. Jag känner mig som jag gör när jag är som bäst! Jag är stark, smart, oövervinnerlig. 30-års kriser och allt annat trist är någon annanstans idag (nej - jag är inte full).

Visst är det underbart med sådana här dagar, det är såhär det skall vara.

Ni vet vilka ni är!

Har du fantastiska vänner? Det har jag. Låt mig ge ett litet exempel.
Jag har ju 30-årskris dårå, ingen hemlighet. När jag kom till jobbet en dag hade två av mina gullisar petat ihop en cd med nostalgitrippslåtar som spelades när vi var ute och backpackade ihop för hundra år sedan. Konvolutet var en tokgalen bild på mig från resan. Jag blev gråtfärdig och helt varm i mitt stenhjärta. Ni vet vilka ni är och jag älskar er så oerhört. Ni vet vad jag behöver från 50 mils avstånd. Ni berikar mitt liv på ett sätt som jag inte kan beskriva. Hoppas jag någon gång kan pigga upp er på samma sätt. Är inte världens mest lyhörda person men behöver ni hjälp någon gång skulle jag kidnappa era svärmödrar bara ni ger mig ett datum.

Hormoner eller snusktant

Åter till 30-årskrisen. Jag blir kär i allt jag ser just nu.

Läste en tidning om en charmig skådespelare som jag nu har ett gott öga till. Åh den dagdrömmen...

Var i en spännande stad på andra sidan jorden för ett tag sedan som jag fått ett gott öga till. Tror inte ens ni vill veta hur den dagdrömmen ser ut.

Undrar om det är mina hormoner som spökar. Har ju läst om hur kvinnor i min ålder kan bli som förbytta. Är jag förbytt eller bara tragisk? Men dagdrömmeri är väl inte otrohet så länge man inte lever ut dem eller hur? Jag dagdrömmer ju faktiskt om att vara superhjälte också...

Snökaos

Ja jävlar, nu är det snö ute. Inte årets första men nu är det ordentligt. Kunde i alla fall köra bil till jobbet, rätt skönt.

Den bästa snön är den man sitter inne och tittar ut på.

(/En urpräglad stadsmänniska har sagt sitt)

Hur svårt kan det vara?

Julen är över, redan. Det är sjukt vad fort det gick. Handla, handla, äta, äta och lite julångest. Såklart.

Lyckades tränga undan 30-års krisen och prestationsångesten i två (!) dagar och mådde rätt bra. Grejen är bara den att när jag spenderar tid med min härliga familj och gravida svägerska känns det inte som det är så tokigt att bli vuxen. Jag vill nog ha det där ändå...kanske... eller jorden runt ... eller ... byta yrke...

Hur svårt kan det vara, det där med livet?

Svara på frågorna och jag kan säga vem du är?!

Lite existentiella frågor:

Om du fick välja, skulle du aldrig äta snabbmat igen eller bara äta snabbmat i ett år?

Om du fick välja, skulle du leva utan musik eller film?

Om du fick välja, skulle du lukta så illa i munnen att du aldrig kunde prata med någon eller lukta så illa i skrevet att du aldrig mer skulle junna ligga med någon?

Om du fick välja, skulle du aldrig fira jul igen eller ha fullt julpyntat hemma hela året.

Om du fick välja, skulle du bli blind eller döv?

Om du fick välja, skulle du lyssna på Enrique Iglesias (stavning?) resten av året eller lyssna på Jerry Williams resten av året?

Det är något lurt med personalfester

Det kom kanske inte som en överraskning men idag är jag bra risig. Det var fantastiskt roligt på festen igår och jag får väl ändå tycka att det var värt dagens vedermödor. Vi drack vansinniga mängder sprit och åt alldeles för mycket mat.

Det är något lurt med personalfester. Folk blir fulla och skall tala om hur mycket man tycker om varandra "fan aschschå, jag elschkar dig, du e schå schnygg". Otrohetsfrekvensen går i taket och fysiska fusioner mellan avdelningar sker utan en krona till teambuilding. Dagen efter ligger ångesten som en sur matta över kontoret och folk tittar lite snett på varandra och tänker antingen "fan undrar om det var honom jag hånglade upp i kopiatorrummet igår" eller "shit, Bettan var full igår, vad skönt att det inte var jag som försökte dansa dirty med chefen".

Hur som helst var vår fest fri från dylika incidenter, i alla fall denna gången...

Jag prisar er systrar!

"Det kanske ser ut och verkar som guld och gröna skogar. Men det är inte alltid sanningen Glöm inte det!" Sa en fantastisk kvinna jag känner till mig angående mitt tidigare inlägg.

Tänkte fira det med att träda in i alkoholens dimmiga paradis där man är snyggare, smartare och helt enkelt fantastisk, om än så bara för en kväll.

Det vankas julfest, nu skall jag äta tills jag spricker. Tjoho och skål på er alla fantastiska systrar där ute.

Veckans ordspråk: "vi behöver det mest när vi förtjänar det minst!"

Bajsapan

Jag har katt. Han är en korkad elak jävel som driver mig till vansinne och luktar tämligen illa. Men han är bra ändå. En varm kisse som sover på ens bröst ger omedelbar lindring i en svart själ.
Har hört talas om ett tv-program som handlade om husdjur som blivit galna. Någon som sett det? Undrar vad min bajsapa skulle kunna ställa till med om andan föll på. Hua…

Fantastiska kvinnor - eller fejkare?

Det finns kvinnor som jag är så sjukt imponerad av. Som är allt det där jag själv inte är. De är starka, har pondus och verkar så självklara i sin egen värld. Jag är bra på rätt mycket och kan kanske också uppfattas av många som självsäker och den som vet allt. Hur skall folk förstå att jag typ fejkar hela tiden. Såklart har jag ofta koll på läget men inte så sällan har jag varken tid eller aning att fundera så mycket på alla beslut jag tar och då blir det såklart fel ibland. I min sargade själ finns det bara inte så mycket plats för misstag, jag kan som inte borsta av mig sådant och bara tänka ”jaja, det är sånt som händer”. Jag har en väninna som kan det, jag beundrar hennes inställning till livet. Sen har vi en fantastisk ekonomiansvarig på mitt jobb. Hon har koll på allt, kan alltid svara på alla frågor, tar cheferna i örat när de inte gör som hon säger och verkar veta så sjukt mycket om allting. Sån vill jag vara. Men frågan är ändå om hon själv uppfattar sig sådan… Antar att de flesta av oss bär på bekymmer av olika slag och så även dessa två i mina ögon fantastiska kvinnor.

Äntligen fredag!

Fredagar är bäst! Det finns ingen dag i veckan som är så bra som fredagar. Hela helgen hägrar och världen ligger framför ens fötter. Tjoho!

Tänk, även tjocka 30-åringar är glada ibland

Äntligen fredag!

Fredagar är bäst! Det finns ingen dag i veckan som är så bra som fredagar. Hela helgen hägrar och världen ligger framför ens fötter. Tjoho!

Tänk, även 30-åringar är glada ibland

Skitjobb

Min kille har fått jobb. Det var inte riktigt vad han ville ha och betalningen är sådär. Men vad fan, det är ett jobb och även om inte tjänsten är maxad så har du i alla fall halva inne. Här kommer en lista på de värsta jobb jag lyckades överleva innan jag hamnade rätt:

1 ringa in pengar till Cancerhjälpen – lurendrejare
2 göra telefonintervjuer med it-chefer – upptagna människor som inte älskar onödiga telefonsamtal
3 Städa hotellrum – inte så trist egentligen men fy fan vad folk grisar på sina rum

Vardagsrevolution

Dagen hade lite edge. Gick till jobbet i plyschoverall. Haha, det var roligt! Tror inte du förstår hur uttråkad jag är. Var i alla fall bekvämt klädd en hel dag. Imorgon kanske jag skall skita i att duscha och kamma mig. Det kallar jag vardagsrevolution.

Jag - en superhjälte!

Jag fantiserar en del. Dagdrömmer liksom. Är det inte fantastiskt att man bara på en sekund kan förflytta sig från sin trista småregniga storstad i Sverige till soliga stränder, vindpinade hedar, arktiska expeditioner eller pulserande världsstäder. De är mina ventiler. Kan sitta i timmar och bara måla fram scenarier där jag är popstjärna/superhjälte/sjukt snygg/modig/spännande/en viktig person som räddar världen. Fast jag vet att verkligheten ligger runt hörnet är det ett skönt ställa att befinn sig på en stund.
Hur tragiskt eller pubertalt är inte det egentligen, en småfet 31 åring med byråjobb som drömmer att hon är superhjälte och räddar sjuka barn och världsfreden. Inte så märkligt att jag tycker att mitt verkliga liv ter sig tämligen innehållslöst ibland.

30-års kris så utav helskotta

Jag har 30-års kris. Sant. Sjukt trist. Frågan är bara om man skulle vilja vara 23 igen? Vad gjorde jag då, jo ungefär samma som nu men med mindre pengar. 28 däremot var en fin ålder, reste jorden runt, låg med okända män och annat kul som föll mig in. Frågan är – vill jag dit igen? Vissa dagar när man vaknar med samma snubbe som de sista 700 någonting mornarna, plockar skit ur samma kattlåda som de senaste 400 dagarna och bor i samma lägenhet som de drygt 600 senaste dagarna, ja definitivt. Hade jag inte en rasande snygg, ung man vid min sida hade jag säkert skaffat mig en 20-årig blondin med rakat bröst. Hade jag inte världens bästa Toyota Yaris skulle jag kanske köpt en sportbil. Vore jag inte 31… så skulle jag kanske orka göra något åt det…

En start i alla fall

Jahaja, skulle detta vara så roligt då? Blogg, kuckeliku-snogg. Ja lite roligare blev det kanske. Vad skall en vanlig enkel människa göra för att inte bli ytterligare en jag väntar barn/jag är en lidande musiker/jag är helt ointressant människa blogg? Tror att det är ett mission som inte går att utföra. Är helt enkelt en vanlig kanske inte helt ointressant människa som har lagom smarta saker att skriva och mindre spännande liv än man skulle kunna önska. Men jag tänker ändå berika (?) världen med ännu en blogg.

hrmpf

fan fan fan