crazy crazy crazy crazy night...

Denna gamla 80-tals dänga med Kiss har bitit sig fast i mitt huvud. Aningens pinsamt men så är det.
Känner mig oväntat upprymd och även om det känns lite vemodigt att lämna allt det på jobbet som är så bra känns det förlösande skönt att lämna allt som inte är bra. Kom på mig själv när jag satt i bilen igår kväll i mörkret och ösregnet att Krisarn nog inte mått såhär bra såhär länge sedan nittiotalet. Alltid något!

Krisarn har blivit Prisarn