Vad gnäller jag för...?

Förlåt att jag inte uppdaterat på ett tag men det har inte funnits tid.

Jag tänker inte ägna några fler spaltmetrar på att klaga över mitt jobb eller min nära stående utbrändhet utan idag är det sol i sinne sol gäller.

Jag har fått det största Grattiskort jag någonsin skådat!

Hur skall man kunna må dåligt när man har vänner som mina. De är lyhörda, kreativa, omtänksamma och generösa. De vet precis när de skall skicka ett uppmuntrande ord och gilla en lite extra. Hur de står ut med att bara få negativ energi tillbaka är ett mysterium för mig men jag väljer att blunda för det och njuter av kärleken. En liten tår av lycka trillar faktiskt ner för min instabila kind just nu (tur att jag väntar med att blogga tills jag är ensam på jobbet).

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, Henke, Venke, Hanna och Zandra.
Ni är sjukt snygga, smarta, starka, har öron i hjärtat och sol över era huvuden.

Nu får det vara bra!

Jag skall lite försiktigt ge mig ut i jobbsökardjungeln. Är så trött på mitt jobb.
Ni som vet vem jag är, tipsa gärna om ni vet någon som kan tänkas behöva världens bästa krisarn.

Jag vet att jag "ropat på vargen" tidigare men nu är jag riktigt less. Jag har fastnat i spår som inte ger mig något längre och förändringarna som konstant utlovas uteblir.

/På krigsstigen!

Stressdrömmar

Jag har så sjuka stressdrömmar, måste berätta om nattens historia i korta drag.

Jag var och hälsade på Venke i New York (ja ni vet hur det kan vara i drömmar), men det var inte NY som var poängen utan hon hade stort kalas och det var massor av människor runt ett stort bord som dignade av godsaker, glas och vinflaskor. Vi sjöng och hade trevligt.

Dagen efter var vi ett tjejgäng som tydligen sovit över hos Venke så vi bakfyllefnissade, skvallrade och färgade håret på varandra (rött).

Nästa scen (jag drömmer ofta i scener, byggt som en film) går Venke och jag och handlar i en typisk NY deli. Känslan är positiv. Venke plockar upp en dagstidning och utbrister "Shit fan det är måndag redan".
Nu rasar jag.
Hur kan man missa en hel dag, jag skall ju vara på jobbet, klockan är 16:15. Nu sitter stackars praktikanten och bemannar demos själv. Hon måste hata mig. Hur dålig koll kan jag ha, jag har missat en hel dag utan att reagera, vad har jag i så fall missat mer... Sen fylls det på med att min kollega David sms:ar och skäms för att han missade att gå till vallokalen dagen innan. Shit, det var val. Jag har inte bara missat en dag jag har missat att rösta också, vad har jag missat mer...
Nu är stressnivån på max och jag vaknar.

Tolka den ni.

Stress

Idag har varit ännu en sån där dag. Allt jag vill nu är åka hem, dricka vin tills jag somnar med katten på magen och vara sådär skönt patetisk.

Veckans sämsta:
Min sjuka arbetsbörda

Veckans bästa:
Solen kom fram en sekund och tro det eller ej, Improvisationsteatern

Veckans ordspråk:

Arbete utvidgar sig så att det fyller all den tid som står till förfogande för dess utförande.

Recension Improverket Haga Teatern

Ja vad skall man säga

Som den stiffa svensk jag är har jag lite problem med vuxna människor som i grupp skall göra pruttljud och tjoa och tjimma för att slappna av tillsammans.

Det fanns ett antal saker jag fruktade inför mitt improvisationsteaterbesök.
1. Att vi i publiken skall vara med och sjunga och agera
2. Att vi i publiken skall upp på scenen och delta i showen
3. Att symboliken är så tung att jag somnar och slösar bort två timmar av mitt liv.
4. Att skådespelarna är fula kulturarbetare som pratar så spottet når mig på första bänk
5. Vilt gestikulerande

Man kan väl säga såhär, jag vill hävda att jag är fördomsfri vilket jag naturligtvis inte är (skall vi vara ärliga så är väl ingen fördomsfri). Men gång på gång så besannas mina fördomar och detta är inget undantag.
Det var publik på scen, vi pruttade med munnen i grupp och utstötte annorlunda och säkert väldigt spännande ljud. Ibland brast ensambeln ut i sång och var sådär härligt tokiga som bara ett chalmersspex kan vara. Skulle kunna vara en ironisk snobb och vidare och vidare förkunna mina nya erfarenheter för min publik (som ju i ärlighetens namn är betydligt mindre än vad Improverket samlat igår kväll) men det tänker jag inte.

Summa sumarum så tinade jag slutligen upp litegrann, lutade mig tillbaka och skrattade med i skämten, vickade på foten under musikalnumren och ropade lite inlägg jag också, Om inte annat så var det roligare än en höftledsoperation och såg inte så dyrt ut. De var faktiskt inte så fula heller...

Improvisationsteater

Jag skall på improvisationsteater med jobbet ikväll. Ni som känner mig vet vad jag tycker om kultur, främst obskyra kulturella installationer och arrangemang som lever på staten som i stället kunde satsa pengarna på skola eller sjukvård.

"jag är en boll, jag är en apelsin!"

Go Berlin!

Jag är en panschis (skönt nytt ord för en ung människa som tänker som en pensionär). Har varit på bussresa till Berlin med mitt hjärtas fröjd Aå.

Vi skulle åka med buss från vår hemstad klockan 01:50 på natten mellan onsdag och torsdag. Vi lämnade vår bäbispojk Gilbert hos min bror och höll oss vakna och väntade på att klockan skulle gå. Om man är trött när man sätter sig på bussen går det nog snabbare tänkte vi. Hur man lyckas sitta och vänta i timmar och sedan nästan missa bussen är ett mysterium för en planerare som mig men så var i alla fall fallet. Med hjärtklappning rusade vår taxi in på busshållplatsen för att upptäcka att bussen var en kvart försenad. Det störde mig men inte får det förstöra hela resan.

Hur som helst kan jag rekommendera det där med bussresa. Halva priset och åka på natten gör att man får massa mer tid på sin destination. När man sen är byggda som minimänniskor som As och jag sovar man som en stock också. Vi vaknade till och bytte buss i Köpenhamn och åkte vidare. Vaknade till på färjan och drack kaffe och mådde pyton över att alla röker inne överallt i Danmark och Tyskland. Shit vad jag är glad över rökförbudet i Sverige (även om jag själv är övertygad nikotinist). Det är så snubbigt att sitta på resturang och ha folk som röker bakom ryggen (panschis??!!).

Klockan två på torsdag var vi på vårt enorma hotellrum i Östberlin med utsikt från balkongen över Tv-tornet, målat som en rosa fotboll sommaren till ära. Just rosa berodde tydligen på att det var sponsrat av deras typ Telia (T-mobile) inte beroende på att Berlin har den tredje största gaypopulationen i världen (San Fransisco och Sydney kommer först).

Sen har vi turistat, promenerat, druckit öl till lunch, läst hisoria och haft ett jäkla tempo resten av tiden. Absolut bäst var Fat Tire Bike Tours. Blommiga cruising cyklar, galen guide, Aå, jag och gay-turister susade fram på gator, torg och säkert helt otillåtna gräsmattor och fick lagom seriösa historiska anekdoter berättade.

Solensken ibland, en och annan regnskur men varmt och skönt.

Tror att Berlin är vackrare när det är grönt och fint ute men klart att rekommendera om man gillar öl, öl, historia, lite allvar och sauerkraut.

Efter 12 timmar på buss och ankomst till hemstaden klockan tre i natt var jag ändå utsövd och mycket, mycket nöjd. Har till och med pratat lite tyska och tvingat Aå gå på Berlins gator i prydd nystajlad tyskmustasch. Bilder följer.

Go Berlin!

Åter i vardagen

Nu är jag åter från Berlin och våren (typ). Har haft det jättebra och rapport kommer.
Jag jobbar dock med imbiciller som inte ens lyckats öppna posten när jag varit på semester i två dagar (att de svarat i telefon är ett mirakel) mitt skrivbord har hög efter hög med saker att göra och inboxen är på bristningsgränsen. Eventpersonalen är fullständiga lata idioter och helt plötsligt blev livet precis som det var innan.