Semester # 2

Ibland är det för bra för att vara sant. Jag skall nu gå på min andra semester, min riktiga semester.

Semestern rivstartar med en helg till Sundsvall. Svärmor, och A:s vänner står på programmet. Inte så ofta jag är där så det kan nog bli kul. Sedan följer terapeutisk svampplockning med mor i Orusts skogar som neråttjack för att koppla bort mobil, internet och klädkoder utöver stövlar. Sen är programmet fritt i två veckor. Vad i hela friden skall jag göra i två veckor? Tyvärr är ju ingen annan ledig. Kan ju alltid gå tillbaka till jobbet tidigare och spara dagar inför höstens antagligen stora händelser men det känns ändå som att jag efter senaste årets pärs faktiskt behöver lite mer semester för att koppla bort och tänka om. Vikarien är på plats och chiefen har motvilligt erkännt att jag fått 3 veckor godkännt. Bäst att passa på.

Planen var att dra till Egypten och se pyramiderna men en god vän från en kvällstidnings resebilaga (hon borde veta) har avrådit mig att åka dit som ensam tjej. De skulle inte ens skicka två kvinnliga reportrar utan manligt sällskap så det känns inte riktigt rätt. Istället får jag se varthän jag skall styra kosan. Någon som vill resa med världens bästa Krisarn på sol och bad semester?

Hur som helst, vi hörs!

Tack för i helgen!

Fantastiskt roligt var det att få fira Hedman. Obetalbara miner, överraskningsscock och tusen drinkar.

Börjar hämta mig nu och ser fram emot att se er snart igen.

Tack även till mina sköna resekamrater, ni kör som jehun, och tack Venke för det asschyssta hotellet.

Kram!

Vägskäl

Har du någon gång kännt att du har för många valmöjligheter? Som en tämligen ung, frisk och självständig kvinna finns det så oerhört många val i livet. De flesta av mina kriser härrör sig till detta faktum. Att jag sedan vill äta kakan och ha den kvar gör inte saken enklare. Att välja en väg är att välja bort andra. Jag vill ju så gärna flanera fram på alla vägar, se allt, göra allt och vara allt. En övermäktig uppgift även för mig. Tänk om något allsmäktigt väsen, kanske tandfen eller skogens största träd, kunde viska till mig vad som skulle göra mig allra lyckligast.
Jag har gått på bluffen (?) att alla andra är så lyckliga och helt på banan med sina liv. Vad skall jag göra med mitt? Jag kan ju faktiskt göra precis vad jag vill, det är nog det som skrämmer. Eller skall jag säga, konsekvenserna av dessa val.

Med detta menar jag inte att jag önskar mig tillbaka till 1800-talet när en kvinnas uppgift var att gifta sig och skaffa barn och alternativen obefintliga. Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta inlägg annat än att jag önskar att jag vore 10 år yngre men ändå hade erfarenheten och upplevelserna från idag med mig. Då hade jag kunnat jönsa omkring och krisa fritt ett tag till utan att faktiskt ta ett grepp om min framtid och styra kosan rätt i nästa vägskäl riktigt ännu.

Facit anyone?

Klänningen från himlen/helvetet?

Brölloppsfantasten Zandra har hittat den roligaste klänningen i mannaminne. Hur hittar du sånt här Zandra? Jag vet inte om jag som Kitty-lover skall kura ihop mig under mina samlarprylar och skämmas eller om jag skall vältra mig i dekadensen och tycka detta är toppen. Vad tycker du?

Den är i alla fall ett klart alternativ om man vill bli lämnad vid altaret.

Två snabba veckor

Tänk att två veckor kan gå så fort. Efter risigt väder, gott vin och goda vänner är jag åter på jobbet. Tänk bara vad mycket det lyckas samlas på hög här två veckor i juli, märkligt.

Hur som helst så hade jag en skön krisfri semester i Bilbao. Ett fantastiskt bröllopp var det med minst 6 nationaliteter (sen tog Riojan över och kroppsspråket tog vid) tokiga svärmödrar, gräsrökande basker, vackra kläder och massor av kärlek. När bruden förklarade att bussen från lokalen skulle gå halv fem på morgonen (det gick inte att ta sig därigfrån själv) undrade man hur tusan vi skulle orka hela natten med gravida kvinnor och småbarnsföräldrar i gänget. Men tji fick vi, när det var dags att åka hem undrade vi vart alla timmar tagit vägen. Vi orkade dock inte följa med bruden, brudgummen (oh ja, de var med till absoluta slutet) och deras vänner på efterfest uppe i bergen utan tog denna buss till Metron. De slutar aldrig festa dessa basker.

Så om det nu vill sig som jag planerat är det tre arbetsveckor till och sedan lite mer semester.

Counting 3..