Vet inte vad jag skall tycka

...riktigt om våra Svenska dokusåpakändisar. De bjuder ju onekligen på en del underhållning eftersom tittarsiffrorna är tillräckligt höga för att köra säsong efter säsong.
Men vem fasen tittar och framförallt, varför tittar jag själv? Kanske av samma anledning som jag tittar på Jackass. Det är rätt skönt att titta på skruvade människor som gör skruvade saker. Det är skönt att kunna vända sig om, lägga handen framför ögonen och huka inför deras förnedring. Men var är det i mitt dekadenta sinne som gör att jag vill titta på folk som har ont och gör bort sig? Psykopat? Knappast, steget från att titta på Jackass till att mörda och stycka sin fru är ganska långt. En del väljer att gå den vägen ändå, hur i hela friden ser det i dessa människors huvuden, ångestfullt, kaos, tomt...

Hur som helst, den lägsta formen av dokusåpakändisar måste ju vara de som är dokusåpakändis-wannabees. Eller ännu värre, de som hänger på trenden med att vara ihop med en person som är dokusåpakändis för att sola sig i barturnéglansen.

OBS, personerna på bilden har ingenting med inlägget att göra...

Bröllopp

En av mina underbara barndomsvänner gifte sig i lördags. Det var vitt, det var kyrka, det var en påtänd präst och fulla bröder. Det var musik, det var dans och det var långa ospännande tal. Det var snittar, det var skumpa och det var fri bar. Det var vackra klänningar, det var friserade hår och det var en lång natt. Det var prewedding ångest, det var bakisångest och det var framtidsångest

Min sambo och jag var värdpar och har under en veckas tid inte gjort annat än skrivit program, vikt servetter och burit bord. Det var en härlig kväll men nu är det ganska skönt att det är över.

Förra veckan innehöll två galna fester, utveckligssamtal och besök av långväga gäster. Det är nästan skönt att det är måndag så man får lägga sig nykter, kolla på tv och mysa med brorssonen Erik.

Till midsommar har jag nog sovit ikapp och är på gång igen.

Äntligen fredag!

Efter en skön och helt normal arbetsvecka med 8 timmar om dagen och lunchpaus känner jag att det finns massa krafter kvar till helgen. Nu bär det av till föräldrarnas sommarhus för att måla tak, rens ogräs och äta hemlagat.

Håll i hatten!

Bäst denna veckan: Jag har hälsat på min alldeles nya brorson Erik.

Sämst denna veckan: Solen blev till regn.

Bäbisregn

Hej igen,

känner att jag inte hunnit skriva här på evigheter. Jag skall bättra mig. Skulle prcis skriva att det som inte har hänt så mycket men det har det ju faktiskt. Igår fick världens bästa Hanna och Lars en liten Frank på Danderys sjukhus. Allt verkar ha gått bra och vi väntar på läng, vikt och andra viktiga detaljer. Mycket välkommen skall du vara Frank.

Mindre än 12 timmar senare blir jag faster. Min enda bror har fått sitt första barn. Vet bara att det är en pojke och inget mer. Nybliva mamma Tina kämpade och var jätteduktig enligt utsago. Pojken, som ännu inte har något namn, mådde inte så bra när han föddes utan doktorn fick komma. Men första diagnosen var att han var utmattad efter förlossningen och sedan kom igång.
Så nu väntar jag spänt på att min bror skall ringa och berätta mer.

För att ytterligare spä på bebishypen skall jag idag träffa en gammal vän som fick sin Wilma i januari och vi har inte träffats på två år så det skall också bli spännande.

Men det blir bara bättre. Min underbara vän L har precis berättat att hon är gravid och skall ha barn i november. Stort Grattis!

Egotripp

Ja kära nån. Sitter på Stockholmskontoret idag och förbereder inför en presskonferens imorgon. Det är fullt kaos och min kollega som jag kanske inte älskar är i upplösningstillstånd. Kunden lägger massor av pengar och har till på köpet grava kontrollbehov vilket gör att även hon är i upplösningstillstånd. Nu har jag bara gett upp alltså. dessa stissiga kvinnor får stressa och oroa sig, jag orkar inte bry mig längre. Gör det jag skall och försöker hålla samman denna lilla grupp. Vad skall man göra, det är bara att skratta och sätta sig i båten.

Hade dock ett bra samtal med en av våra delägare idag. Han hade förstått att jag mår dåligt och funderar på att dra mig ur skiten. Han är en ganska bra kille egentligen så länge han är på min sida. Ingen är oersättlig men jag fick i alla fall en rejäl egokick och svag för smicker som jag är gick jag på det. Han förklarade att jag är vårt lokalkontors hjärta och om jag slutar lever företget såklart vidare men han ville göra allt han kan för att jag skall stanna. Han lockade med semester (kunde få låna hans semesterhus) och allt möjligt. Om jag förstod honom rätt så är han ganska missnöjd med vår lokala ledning och ville hellre prata med mig direkt för de vet inte vad de förlorar om de inte gör något bla bla bla...
Så det verkar som att han själv kommer att kliva in och styra upp vårt kontor för att folk inte skall dra därifrån. Nu skall jag lista allt jag gör för att vi skall se vad som kan flyttas till någon annan. Började skriva på denna lista och shit, den var lång. Skall fortsätta att boosta mitt ego och bli tuffare för tydligen värderas jag riktigt högt och det var absolut nödvändigt att jag fick höra det högt upp från toppen.

Klart slut!

Spontanitet

Ibland är även jag spontan. Som den krisare jag är blir jag mindre och mindre spontan men än är det krut i tanten.

I torsdags var två kollegor från vårt huvudkontor i stan så vi var några som gick ut och åt middag. Middagen blev till drinkar och drinkar blev till helrör, ni vet hur det kan bli. Min kollega från huvudkontoret skulle åka till Hemsedal dagen efter och hade någonstans efter 8:e drinken övertalat mig och min kärsta att hänga med. Det kändes som en bra idé just då.

Så mitt i en helrörsfylla packar vi våra väskor (7 t-shirts och ingen tandborste) och ställer in oss på att åka. Jag är den enda från kvällen som faktiskt dyker upp på kontoret klockan nio dagen efter. I träningsoverall stinkande som en spritbutik och fortfarande rätt bra på kanelen.
Vet inte riktigt om jag får så mycket gjort men vid lunch åker jag hem, vi lassar in packningen och lämnar Gilbert hos min tokgravida svägerska (jag kör inte!) och drar till bussen. Hinner med att kräkas på en pizzeria innan vi åker. Ni som känner mig kan ju bara ana er till ångesten.

Men hur som helst, till Hemsedal kom vi och maxade med skidåkning i tre dagar. Mer om detta senare. Vi bodde med 8 tjejer som festade konstant och inte stog på en skida under hela helgen och det var lite påfrestande eftersom vi efter torsdagen höll en låg profil och nöjde oss med en afterski en kväll. Klockan 9 när vi drog på myskläderna och sjönk ner framför TV:n var festen i topp hos damerna i stugan och ytterligare en partnatt startade.