Spontanitet

Ibland är även jag spontan. Som den krisare jag är blir jag mindre och mindre spontan men än är det krut i tanten.

I torsdags var två kollegor från vårt huvudkontor i stan så vi var några som gick ut och åt middag. Middagen blev till drinkar och drinkar blev till helrör, ni vet hur det kan bli. Min kollega från huvudkontoret skulle åka till Hemsedal dagen efter och hade någonstans efter 8:e drinken övertalat mig och min kärsta att hänga med. Det kändes som en bra idé just då.

Så mitt i en helrörsfylla packar vi våra väskor (7 t-shirts och ingen tandborste) och ställer in oss på att åka. Jag är den enda från kvällen som faktiskt dyker upp på kontoret klockan nio dagen efter. I träningsoverall stinkande som en spritbutik och fortfarande rätt bra på kanelen.
Vet inte riktigt om jag får så mycket gjort men vid lunch åker jag hem, vi lassar in packningen och lämnar Gilbert hos min tokgravida svägerska (jag kör inte!) och drar till bussen. Hinner med att kräkas på en pizzeria innan vi åker. Ni som känner mig kan ju bara ana er till ångesten.

Men hur som helst, till Hemsedal kom vi och maxade med skidåkning i tre dagar. Mer om detta senare. Vi bodde med 8 tjejer som festade konstant och inte stog på en skida under hela helgen och det var lite påfrestande eftersom vi efter torsdagen höll en låg profil och nöjde oss med en afterski en kväll. Klockan 9 när vi drog på myskläderna och sjönk ner framför TV:n var festen i topp hos damerna i stugan och ytterligare en partnatt startade.