Världens bästa Venke

Idag fick jag njuta av privilegiet att lucha med denna underbara dam. Jag blev återigen så påmind om hur mycket jag saknar er där uppe.

Kärlek!

Älg i kanalen

När jag gick till jobbet idag låg det en älg i kanalen vid Drottningtorget. Massor av folk stod runt omkring och stirrade på stackarn som simmade fram och tillbaka, fram och tillbaka utan att kunna ta sig någonstans. Min första tanke var att dra fram mobilen och ta ett kort och blogga om det. Men när jag stog där gick det en rysning genom hela kroppen och om bara ett uns av den stress, ångest och rädsla som denna älgkalv måste känna just nu gick vidare till mig räckte det. Jag stoppade ner mobilen och gick vidare. Det kändes inte bra. Jag är ingen blödig person normalt men detta stora djur med stora svarta ögon som simmade som en besatt medans folk stod i klungor och stirrade och skrattade berörde helt enkelt mitt stenhjärta.
När jag kom in på jobbet kunde jag läsa att den sprungit runt i stan hela morgonen utan att de lyckats fånga den. Avlivningsbeslutet är tagit.

Volvo S80

Jag är verkligen inget motorfreak men jag ser snart bara bilbilder på min blogg. The world has gone mad!

Här kommer i alla fall ytterligare en.
Företaget jag jobbar på är ganska insyltade i det lilla eventet Volvo Ocean Race. När de i onsdags natt hade en förarkris och skulle hämta 10 st sprajlans nya Volvo S80 V8 motor från fabriken ryckte jag såklart in. Kände mig som en liten loppa i detta monster till bil där min Yaris går in i baksätet typ. Vågade inte riktigt bränna gummi med tanke på vad bilen är värd, jag har aldrig innan kört automat och att jag haft mitt körkort sedan i höstas men när man gasade var det som att få en hästspark i ryggen. Gångarna i parkeringsgaraget gav mig en ganska skön hjärtklappning då avståndsvarnaren pep som besatt. Coolt!

A har aldrig varit så avis...

Go fredag

Veckans bästa
Tisdagen var den skönaste dagen i år. Sommar, sol och vänner i parken.

Veckans värsta
Håller med Zandra - skit VM, och vem i helvete snodde min pojkvän!

Dröm/verklighet?

En god vän till mig skrev i sin blogg att hon haft en romantisk dröm om en tv-personlighet. Hon har ont i magen och vet inte om hon skall "bekänna" inför sin pojkvän. Äh, med tanke på vad man drömt genom livet skulle man vara både död och begraven vid det här laget. Sweet dreams blondie, jag är säker på att A inte skulle förnärmad om du berättade om din dröm.

Så apropå drömmar måste jag dra en kul story.

Min sambo och jag stod i Ica kön i veckan och väntade på vår tur. Han säger lite lågt
- Du jag har en sak jag måste bekänna för dig.
Naturligtvis han Krisarn tänka en hel del fula tankar och börja svettas innan han fortsatte.
- I natt drömde jag att jag vann 475 000 kronor på lotto, och eftersom det inte skulle räcka till mer än en Porsche så sa jag inget till dig och delade inte med mig.
Detta hade han svettats över under hela dagen och bestämde sig till slut för att "bekänna".

Jag kan tänka mig att A:s reaktion om du berättar är ungefär samma som min. Jag skrattade som jag inte gjort på länge över hans obefogade våndor och fick honom att lova att inkludera mig om det faktiskt skulle hända i verkligheten.

Nygammal 30-årskris på upptågande

Idag har jag ätit lunch med vår praktikant Mattias. Vi pratade lite om vart han är på väg och vad hans drömjobb är osv, sånt man pratar med praktikanter om. Han berättade om alla roliga saker han gjort och alla möjligheter som finns där ute och alla saker han vill prova på. Då sitter jag och ler på lunchrestaurangen och allt jag vill göra är att springa ut på gatan och skrika till studentvagnarna "dra åt helvete allihop!".
Vad hände med mig? Vad hände med mina drömmar? Vart tog alla mina konstiga upptåg vägen? Ja jag vet att jag har hunnit med mycket, rest, turnérat, provat olika jobb, varit sambo och varit singel i omgångar.
Vad är det jag vill ha? Dra till solig destination och öppna en bar? Hyra ut surfingbrädor i LA? Missionera i Afrika? Resa en runda till? Kände mig så sjukt gammal, trött och utan ambitioner. Det känns som jag fortfarande står vid det där vägskälet och inte vet om jag skall välja att bli vuxen och skaffa bil, större lägenhet och barn eller om jag inte är redo att stadga mig alls. Jag har ju fortfarande alla möjligheter att göra vad jag vill med mitt liv. Jag är inte gift, har inga barn och har både hälsa och likvida medel (jag är ju ändå 32!!!)

Vad är det då som gör att jag inte lyfter från min ganska uttjatade tjänst, köper en flygbiljett och gör vad fan som helst. Jo just för att jag är 32. Vill jag hinna med barn och familj så har jag inte hela livet på mig. Max 10 år, max. Sen så har jag ju blivit bekväm också. Det är rätt skönt att vara sambo, ha katt, bostadsrätt och fast inkomst. Är jag redo att offra det? Det är ju inget som säger att jag inte kan få det åter men gammal vana trogen vill jag ju både ha kakan och äta den. Någon som hittat formeln för denna ekvation?

Vår praktikant tyckte vi skulle dra till rådhuset imorgon, gifta oss och hitta en bar att driva på Bali. Är det inte fantastiskt med ungdomlig entusiasm...

Ingen kris på min himmel idag

Sveriges nationaldag

Fantastiskt trevligt. Igår var en sån där underbar dag som gör att att livet är så skönt att leva. Vi spenderade hela dagen i Slottsskogen i Göteborg med klarblå himmel, fullt med folk, picknickfiltar, engångsgrillar, fotboll, kubb, goda vänner, hundar och ungar, glass och folköl.

Det enda molnet på himlen var att dagen tog slut. Därmot tog inte känslan slut utan solen lyser ännu i mitt sinne. Inte så tokiga nyheter från Götet alltså.