Fright Night

Jag vill slå ett slag för konceptkvällar. En del tycker det är utomordentligt fånigt med vuxna människor som klär ut sig och skulle aldrig sätta sin fot i en clownsko på maskerad. Andra, och hit räknas jag själv, tar tillvara på varje tillfälle som bjuds att få spöka ut sig. Att arrangera temafester är ju lite mer huvudbry än vanliga fester och det kräver ju även lite mer av gästerna också så tyvärr dyker inte dessa fester upp så ofta.

Därför har A och jag egna konceptkvällar. I onsdags var det fright night. Fright night innebär att vi drar undan bordet i vardagsrummet, hämtar husets alla kuddar och gör kuddgolv framför tv:n (just nu en 42 tums plasma - tack för det jobbet). Vi laddar med smågodis, läsk och hyr ohyggliga skräckfilmer som skall upplevas med hög volym. Kvällen till ära luftade vi några av mina gamla kajalpennor och sminkade oss till monster. A såg mest mustach-prydd ut men men, det var ingen avancerad maskläggning direkt. Kvällens film var The Descent som handlar om 6 kvinnor som skall utforska grottor men istället träffar på monster. Den var inte asbra direkt men ruskig, det var den. Betydligt ruskigare än jag när jag väckte A från eftermiddagsluren med lakan över huvudet och kökskniv i handen...

Ensam i världen?

Min älskade, min livspartner skall flytta ifrån mig.

Det är kanske inte så dramatiskt som det låter men lite drama är det ändå. A har fått jobb i Norge och flyttar på söndag. Det är ett bra jobb och jag är så glad för hans skull. Vi har vetat att möjligheten fanns men beskedet kom alldeles nyligen. Norska staten skall numera fylla hans konto med lön genom Norska Sjöfartsdirektoratets tjänst. Inget smolk i glädjebägaren om det inte var så att det ligger i, håll i er, Haugesund! Oslo hade varit en barnlek men sug på karamellen Haugesund. En liten håla på norska västkusten 12 timmars bilkörning från Göteborg. Man stutsar inte över på impuls direkt.

A får flytta dit och se om det ens finns el och vatten innan jag följer efter. Så om en månad ungefär vet jag om jag skall söka jobb i Norge, lämna alla nära och kära och påbörja ett helt nytt kapitet i äventyret som heter livet, eller om jag skall rulla i gamla hjulspår ett tag till.

Får helt enkelt återkomma till det. Ni som vill fira av honom är välkomna hem till oss på lördag. Hoppas vi kan ge honom en kväll som han bär med sig ut i Norges fjordsystem och värmer hans själ om han känner sig ensam där borta.

En lång hårig historia

En kvinna jag känner väl, en förtjusande sådan, fick ett infall. Till saken hör är att denna kvinna är den mest otåliga och stundtals impulsiva kvinna jag känner. Hon vaknade upp efter semestern med en hyfsad solbränna och kände, till det här skall man allt vara blond. Det skall jag bli.

Kvinnan är själv lite rödlätt och har i tre års tid färgat sitt hår starkt rött i 1000 olika varianter och nyanser och kunde med andra ord inte lägga lite slingor för att bli sommarblond. Hon var medveten om att en avfärgning måste ske, att det var tämligen dyrt (1500 kr kanske) och att det skulle slita på håret. Men har hon bestämt sig för någonting, ja det skall inte bara ske, det skall ske idag! En inte alltid lyckad kombination.

Sagt och gjort, efter en rekommendation från en vän fick hon tag på en kvinna som ville ta sig an henne samma dag. Salongen såg trevlig ut och frisören sa att det var ingen enkel uppgift men hon skulle minsann försöka. Kvinnan ville inte vänta, surprise !, och satte sig i stolen.

För att inte gå in på alla detaljer, våndor och "nära tårar" ögonblick kan vi sammanfatta det med att hon 4 timmar senare sms:ade sin sambo. Det löd som följer "Skulle du fortfarande älska mig även om jag såg ut som en polsk tjackhora (förlåt alla polacker, det är bara ett uttryck)?"
Hårets tillstånd var inte direkt smickrande. Men frisören som hajade läget ville inte släppa henne innan hon var nöjd utan fick under orden "gör något åt detta, jag kan inte gå till jobbet såhär! jobba lite till. Så håret som fortfarande faktiskt satt kvar på huvudet färgades grått vilket ledde till ytterligare förskräckelse hos den nu efter 5 timmar hårt prövade kvinnan. Det fanns dock en tanke med det gråa och över detta lades blonda slingor.

Så 6 timmar senare var det nästan klart. Det såg helt ok ut, i alla fall med tanke på hur det såg ut 3 timmar tidigare.

Hårplågeriet var dock inte över. Fyra dagar senare satt kvinnan i stolen igen. Spänd av förväntan och inte riktigt på det klara med hur mycket av det slitna som var tvunget att klippas bort eller hur det gråa skulle försvinna. Den tokiga och måste erkännas, envisa, frisören skred återigen till verket. Kvinnan kunde inte i efterhand avgöra vad som hände men efter de sista två timmarna var hon varken gul, grå eller rödhårig. Hon var blond! Lite toppar fick rensas bort men det blev faktiskt bara bättre.

Så efter 9 timmar, 2500 kr, svett, sorg och glädje slutar denna kvinnas långa håriga historia.

Trevlig helg!

Venke I love you!

Ledsen att jag inte har kunnat vara med och fira dig i år men STORT GRATTIS!

Denna bilden kan du väl i alla fall inte bli arg över...förutom att jag är världens sämsta bildredigerare...

Min brorson, Erik

Visst är han söt. Född 12 maj, numera 7,5 kg och kallas tjocksmocken av faster.
Förstår inte hur hans mamma orkar bära runt på honom, själv pallar jag 20 minuter på ren kärlek. Tycker i alla fall att han är ett underverk trots att han är jättelik sin pappa (eller är det Vanheden...)

Anti-Krisarn

Sådär ja, då var semestern över för denna gången. Har haft det så galet bra och tre veckor kändes riktigt långt och jag hann slappna av till en form nära en hjärndöd amöba. Om ni inte visste det är det en tämligen nöjesfull tillvaro. Krisarn har blivit anti-krisarn!

Semestern bjöd på partaj i Sundsvall, svamp- och bärplockning på landet och en vecka under ett parasoll på Rhodos. Så när jag lidelsefullt börja arrangera alla böcker hemma efter kategori och författare tyckte A att det var dags för mig att gå tillbaka till jobbet. Sagt och gjort, här är jag igen och när jag kommit genom alla väntande högar kommer fler livstecken på bloggen.