Typisk tant

Ibland undrar jag varför jag är en sån typisk tant. Jag börjar bli som min mamma, den uppoffrande martyren. Jag har vunnit några priser i mina dagar men det jag inte vunnit ännu är bästa arbetsställningen. Sitter som en påse nötter med musen en någonstans bakom telefonen så jag hela tiden sitter i tämligen konstiga vinklar. Har inte sett detta som ett problem, jag är frisk, stark och rör mig ganska mycket under en dag. Men sen har vi dagar som idag när jag sitter i timmar med telefonen klämd mellan axeln och kinden och musen någonstans bakom armbågen och ta mig tusan om jag inte de senaste veckorna kännt av en molande värk mellan skulderbladen. Tänker minsann inte bli en risig gammal tant så jag förberedde ett säljsnack för chefen så jag skulle få investera i detta. Måste någon gång sätta min egen hälsa före företagets även om det går loss på ett par tusen. Ringde upp N och frågade om jag fick köpa in lite grejer för att sitta bättre. "Det är klart, du köper det du behöver för att må bra" var svaret. Det var ju inte så svårt...

Så nu kommer både tangentbord och headset nästa vecka. Det känns bra, det är jag värd!

Men som den virrpanna jag är ser jag fram emot massor av vurpor när jag försöker gå iväg med huvudet fjättrat till telefonen med krasch och bang som följd.