Friday, February 17, 2006

June Carter Cash


Igår såg jag filmen om Johnny Cash, Walk the Line. Det var väl ok men det som verkligen imponerade på mig var Joaquin Phoenix prestation. Om det nu verkligen är han som sjunger så är det hur coolt som helst, vilken röst.
Men det var ändå inte det som följde mig ut ur biografen. Johnny Cash hade säkert ett rafflande liv med Elvis, droger, fru, barn och groupies men June, jag vill veta mer om henne. Tänk att vara frånskild kvinna på 60-talet med två barn, konstant på turné som ensam kvinna med resten män. Vilka fördomar, antagande och påhopp hon måste ha trotsat för att göra det hon gjorde. I en scen i filmen blir hon påhoppad av en kvinna som säkert ansåg sig ha mycket hög moral och kristna värderingar. Hon förstår inte hur Junes familj fortfarande kan prata med June efter hon skiljt sig, äktenskap varar för evigt. June blir inte arg, förbannad eller ger tillbaka, hon ber om ursäkt för att hon gjort denna främmande kvinna besviken. Kan tänka mig att det speglar ganska väl den attityd hon fick möta.
Så för att knyta ihop detta, se filmen för musiken skull men höj rösten för en film om Junes liv istället.

1 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Jag tycker den var asbra..

Vidare så tyckte jag om Junes rädsla för att släppa sin spexiga roll. Att inte våga bara sjunga rätt ut, utan tvunget behöva vara clownen. Det draget tycker jag är intressant.

5:32 AM  

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se