Norgebesök

Nu har jag besökt denna lilla plats, sista anhalten innan Canada västerut, som skall bli min nya hemstad.

Det är en liten stad, något annat skall jag inte måla upp den till men den har allt man behöver. Strandpromenad, pubbar, restauranger, bio, fik, köpcentrum, H&M (2 st!), badhus, högskola, sjukhus och en liten promenadgata med butiker. Det regnade och var grått men det kan ju ha med årstiden att göra. Stan är inte så spännande men jag älskar havsutsikten från A:s fönster och den stora behållningen är människorna. A:s kollegor är jättehärliga, inbjudande, intresserade och välkomnande. De ville bara att jag skulle trivas och känna mig som en i gänget. Några av tjejerna, de är inte så många i ingenjörskretsar, har startat ett kvinnligt nätverk som jag kan ansluta mig till. De gör mycket saker ihop och ses flera dagar i veckan och spelar spel, promenerar, idrottar och mycket annat. Det kändes lite glorifierat som att komma in i en familj. Alla är ju medvetna om stadens litenhet så de hittar på egna saker att göra och tyr sig till varandra. Sen är det ju en speciell typ av människor som generellt tar beslutet att flytta till denna lilla stad i Norge. De är 25-30 år, singlar, mer intresserade av kajaking/segling/vindsurfing/orientering/fotboll mm än de är intresserade av teater och coola klubbar om man säger så. Då flyttar man inte dit.

Efter att mobilen ringt hysteriskt hela helgen ville jag bara stanna kvar, köpa ett regnställ och aldrig åka hem till jobbet och stressen igen. Alternativet att stanna i Götet finns inte. Jag säljer och flyttar.

Jobbsökandet kan bli tufft men eftersom jag är helt inställd på att sakta ner, ta ett mindre profilerat jobb och prova att arbeta 36,5 timmar (jepp Norge) i veckan i stället för 50 får det gå som det går. Svenskar är populära och jag skall väl snart få klämm på språket. Får ta cv-pärmen under armen och knacka mig runt när jag kommer upp helt enkelt. Träffade en rekryteringsfirma och även om de mest handhar tekniker och ingenjörer till industrin var rekryteraren positiv även om jag förstår att pr-joben finns i Oslo och inte Haugesund.

Så det var en kort resumé, det känns bra, ingen kris ännu. När jag börjar gnälla, får lappsjuka och pratar om att det var nog inte så illa på byrån ändå vill jag dock att ni alla påminner mig om hur illa det var, man glömmer ju så lätt.

Stora kramar!